Vattenskidor och wakeboard i all ära men barfotaåkning är nog den ballaste vattensportgrenen. Farten är hög och ytan stenhård och tro det eller ej men det går att göra riktigt höga hopp också. Inte minst efter ett flygplan.
Det kommer hela tiden nya grenar och utmaningar inom vattensport, den ena galnare än den andra. Men kanske är den enklaste grenen (i meningen att man inte behöver någon direkt utrustning) också den ballaste.
Att jag inte testade detta under min uppväxt förklaras nog bäst med att jag inte hade en tillräckligt snabb motorbåt. Min gamla Selco med dragstart drog knappt upp mig på två skidor och inte heller när jag bytte upp mig till en Joker med 55 hk fanns tillräcklig kraft. Man fick nöja sig med att den inte la av när man tryckte till i svängara med en skida, så som Selcon gjorde. Sen blev det mer wakeboard och snarare långsammare än riktigt snabba båtar, vilket krävs för att kunna sväva fram på bara fotsulorna.
Ont i stjärten?
Om jag förstått saken rätt behövs minst 45 knop för att barfotaåkning ska fungera optimalt. Då blir ytan hård som asfalt men fortfarande såphal, vilket gör det möjligt att, som i viderorna ovan och nedan, breakdansa sig fram över vattnet och studsa på stjärten och upp på fötterna igen. Förmodligen är just den manövern lika smärtsam som häftig om man inte helt fått in fjongen.
Efter att ha sett videorna ovan är jag i vilket fall riktigt sugen på att slänga både skidor och tväråkarplanka till förmån för att få åka på bara fötterna.