Vi har sett otaliga exempel på hopfällbara cyklar för båtbruk. Men de är ofta både otympliga och tråkiga att färdas på.
Vi har testat ett roligare alternativ – en elektrisk enhjuling.
Den nya uppfinningen heter Monowheel och kan enkelt beskrivas som en Segway i miniformat. Den fungerar på samma sätt, alltså att den åker framåt om man lutar sig framåt och bromsar eller åker bakåt om man lutar sig bakåt.
Det fina för båtmänniskor är att den knappt tar upp någon plats alls ombord. Den väger 13 kg, toppar 16 km/h och ska klara 30 km på en laddning. Den klarar de flesta underlag och när det mot förmodan tar stopp kan man enkelt bära den i det integrerade handtaget på toppen.
Plus eller minus, beroende på hur man är lagd, är att den drar rejält med uppmärksamhet.
Men den stora frågan är hur svår den är att framföra. Jag testade i Visby hamns folkvimmel en varm sommardag och fick ganska snabbt in tekniken.
“Svänga på höfterna”
Det bökigaste momentet är till en början att komma igång, alltså att kliva ombord och komma iväg. Jag tog först en kompis till hjälp som stöd och började hjälpligt glida framåt. Efter bara några sekunder klarade jag faktiskt att hålla balansen och åka rakt fram. Men när jag skulle vända uppstod problem. Av ren instinkt vill man ju luta sig inåt i kurvorna, precis som man gör i cykling eller skidåkning. Men det ska man snabbt vänja sig av med. Här handlar det om att stå upprätt, med raka ben och istället svänga med höfterna.
Jag “simmade” mig igenom de första kurvorna men kom snart underfund med att om jag bara slappnar av i kroppen och drar igång sambahöfterna och tittar åt sidorna och inte ner på marken, så flyter det hela på ganska bra.
Tio minuters träning
Efter tio minuters träning kände jag mig tillräckligt bekväm med tekniken för att ge mig in bland glassätare och barnvagnsknuffare på Visbys hamnplan, och i princip alla jag passerade vände på huvudet.
Det är helt klart ett häftigt sätt att färdas. Det känns lite som att sväva fram, det går ganska snabbt och helt ljudlöst. Det sägs att Monowheelern ska klara de flesta underlag, och jag kan intyga att den forcerar asfalt, kullersten och bryggor utan problem.
Är den då värd sina 10 000 kr?
Ja, om man tröttnat på hopfällbara cyklar, tycker det är för långsamt och trist att promenera och gärna drar blickar till sig.