Här kommer svaren.
11 januari. Spanish waters, Curacao.
En lat dag som började tidigt, gick upp vid 7 för att ta en taxi till Immigrations och Customs. På vägen hem handlade vi frukt och grönt i ett stånd längs med vägen, svängde förbi affären och shoppade mat. Därefter var vi färdiga för avfärd. Men, på grund av vädret så bestämde Fonzi att vi väntar med avfärd till imorgon och här är vi nu. Regn. Vi sitter inne och gör mest ingenting. Jag ska strax promenera milen och de andra ska spela golf. Imorgon åker vi!
13 januari. 11.00. Karibiska havet.
Så kom vi iväg igår förmiddag. Kastade loss vid niotiden och har i skrivande stund gjort strax över 200 sjömil. Det är ca 550 sjömil till Antigua rak väg men just nu är det kryss så den seglade sträckan verkar ju bli ganska mycket längre.
Vi åt lasagne till lunch och en dålig kyckling till middag, så nu är vi alla lite risiga i magen. Vi hade 2 timmar långa nattvakter och det gick bra. Jag gick på standby-vakt kl 20 och sen startade mitt skift kl 22. Nästa skift var dubbelt, 04-08.
Plåster funkar
Har inte sovit så bra, många nya intryck. Är inte sjösjuk, använder plåster. Det fungerar riktigt bra, förutom att jag måste dras med den där envisa muntorrheten. Bara att vänja sig vid antar jag.
Hummördip
Blev väckt vid 10 och nu är klockan strax lunch. Jag är inte världens härligaste om någon väcker mig oprovocerat och det var precis vad som hände idag. Är lite småsur på han som väckte mig med motiveringen att “alla” var uppe. Jo, tjena, 3 timmars sömn och sista passet som slutade kl 08. Kommer att sätta spår på mitt humör idag. Anyways, solen skiner, jag luktar kokos och båten gör strax över 8 knop. Borde inte ta mer än 3-4 dygn det här.
14 januari. 19.50 lokal tid. Karibiska havet.
Vi närmar oss land med sjumilakliv. Livet ombord på Berenice skiljer sig mycket från livet på Free Spirit, som jag seglade över Atlanten med. Här har jag eget rum, badrum med dusch och toalett och AC. Mina arbetsuppgifter är, förutom att segla och hålla mina skift, att hjälpa Rocio i köket.
Båten ser sprillans ny ut och allting är färgkoordinerat, finns inga spår av ägaren mer än en barnteckning i stora sviten. Detta är en båt där en repa i parketten är en “big deal”.
Respekt åt arbetarna
Det är ganska enkelt jobb ombord, främst för att ägarna inte är på plats. När de är här är det tydligen 07-23 som gäller och 100 procent service från besättningen med frukost, förmiddagsfika, lunch för barnen, trerätterslunch för de vuxna, lunch för personalen, eftermiddagsfika, apertivo, barnens middag, personalens middag samt trerätters middag för de vuxna med kaffe på maten. Plus städning av alla hytter, bäddning av alla sängar, städning av toaletter och allt annat som de kan tänkas vilja ha hjälp med. Livet som stewardess lockar mig inte, men all respekt för dem som orkar med.
I nästa veckas blogg får vi veta mer om hur det känns att segla en Swan 80 och om båten kommer fram till Antigua.