Håkan Södergren fortsätter att berätta om sitt arbete med sin moderna version av en skärgårdsbåt. Nu delar han med sig om sina tankar kring däckets utformning. Håller ni med honom?
I arbetet med däcket har jag till stora delar utgått från erfarenheten av några säsongers segling med min egen Tarac 33, både som ensamseglare, segling med liten besättning och som kappsegling med fyra personers besättning.
För mig är segling en upplevelse som sker företrädesvis i sittbrunnen, vilket gör att jag prioriterar en förhållandevis rymlig sådan. Jag anser också att en sittbrunn skall vara lättarbetad och bekväm. Därför har mycket av denna sittbrunn tagits från Tarac 33 som av alla som seglat båten upplevs som väldigt bekväm, rymlig och lättarbetad.
Jag tycker om att sitta högt så att man kan se framåt över däck utan att behöva resa sig upp. Det innebär också att man då kan sitta i brunnen på kryssen och inte behöver sitta uppe på däck. Att ha ett obekvämt mantåg som ryggstöd, även om där ofta finns en rem eller liknande som ryggstöd, kan inte jämföras med en rejäl ryggplatta eller ryggkudde. I det fallet är Tarac 33 mycket lyckad.
Varken back- eller häckstag, stor sittbrunn och relativt låga fribord är några av kännetecknen för den moderna skärgårdsbåten.
Vår konceptbåt är större än Tarac 33 och därför blir avståndet till däckskanten för stort för att ha ryggplatta på mantåget. Dessa har istället placerats på däcket där de är lätta att lyfta av för den som föredrar att tex kappsegla utan ryggstöden.
En högre placerad sittbrunn ger dessutom ett bättre utrymme under däck.
Ratt eller rorkult
Moderna båtar, även av mindre storlek, har ofta ratt i stället för rorkult. En ratt är överlägsen på havet och då särskilt på friska undanvindar då en rorkult kan bli ganska jobbig att styra med. I våra skärgårdar är det dock helt annorlunda. Många slag och mycket svängande åt alla håll gör rorkulten så mycket bekvämare, snabbare och roligare att styra med. Dessutom tar ratten eller rattarna upp en väldigt stor del av sittbrunnen som lämnas tillgänglig med rorkult.
Dagens båtar har ofta stora sittbrunnar med öppen akterspegel. Somliga tycker att det känns OK medan andra tycker att de känns osäkra eller rent av farliga. Vissa båtar har därför en fällbar akterspegel i höjd med sittbrunnsdurken. En bra lösning tycker jag som vi därför använder oss av på vår konceptbåt. En badstege på den fällbara delens insida gör att den nerfälld ger en utmärkt badplattform. Vi har dessutom gjort badstegen efter hela den fällbara akterspegelns bredd, vilket ger en mycket bred badstege. Det ger också möjlighet att fördela steghöjden på badstegen efter både vuxna och barn, dvs halva stegen för barn och den andra för vuxna benlängder.
I våra vatten ankrar vi för det mesta från aktern. Till skillnad mot de kontinentala båtarna som oftast ligger på svaj i naturhamnar. Oavsett ska det alltid upp ett ankare och en ankarlina som ska rengöras och sedan stoppas undan i någon lucka. Under 70- och 80-talet så gjorde jag några båtar med en separat däckslucka för ankaret och ankarlinan. Under luckan fanns en fast monterad rymlig behållare som var dränerad ut genom skrovet. Man slänger då ner ett rimligt rent ankare och tamp i luckan och häller en hink vatten över hela kalaset. Man behöver då inte något smålerigt ankare eller tamp ner bland andra saker man har i sittbrunnsluckorna. Den lösningen har vi därför infört på vår konceptbåt.
Tarac 33 har öppna fack för fall och andra tampar och det har varit högt uppskattat av besättningarna, varför vi har använt oss av samma öppna fack igen.
I och med att vi använder rorkult hamnar rorsman långt fram i brunnen och får då vid ensamsegling nära till både skotwinchar och fallwinchar. Det innebär, till skillnad från Tarac 33, att vår konceptbåt får fallwinchar som placeras uppe på rufftaket med alla fall dragna under det heltäckande luckgaraget.
Med den riggkonfiguration vi valt hamnar vanten långt ut vid relingen. Det ger en lättare mast och möjliggör vår rigg utan akter- eller backstag. En nackdel med vanten långt ut vid relingen är framkomligheten på däck under undervanten. Det har vi löst genom att placera undervanten intill däckshuset, vilket då gör att man kan gå mellan topp och undervant.
Vår största innovation för däcket är stävlösningen. Oavsett om vi har ett högt fribord eller ett något lägre så är den raka stäven och en undervattenskropp som går ända fram till yttersta längden på båten och ner en bit i vattnet ett problem vid tilläggning i naturhamnar. Det finns en uppsjö av olika landgångsanordningar i rostfritt, kolfiber etc men ingen ger en bekväm och säker landstigning. De olika stegarna som vanligtvis hängs på pulpiten eller stäven är oftast rangliga och svåra att ta sig upp på, särskilt om man har något att bära samtidigt som tex ett barn eller mat för partyt iland.
Hydraulik är inte längre särskilt dyrt, vilket gör att Håkans smarta stävlösning blir möjlig.
Vi har därför valt att göra en hydrauliskt skjutbar stävdel upp och ner. På den skjutbara delen sitter dessutom en del av pulpiten som då ger ett utmärkt handtag på bägge sidor. Den skjutbara delen kan sättas i valfritt läge, kanske till och med, med en remotecontrol, och skjuts under natten upp i sitt vanliga läge som då innebär att båten kommer ut en bit från land och minskar risken för att skadas om en båt passerar som skapar vågor.
Idag är hydraulik i den här storleken ingen stor kostnad och man får nog troligen, med tanke på vår rigglösning utan back och akterstag, välja en hydraulisk kick för storen i alla fall. Adderingen till vår stävhydraulik blir då inte särskilt kostsam.
